I’m sorry, but I don’t want to be an emperor. That’s not my business. I don’t want to rule or conquer anyone. I should like to help everyone - if possible - Jew, Gentile - black man - white. We all want to help one another. Human beings are like that. We want to live by each other’s happiness - not by each other’s misery. We don’t want to hate and despise one another. In this world there is room for everyone. And the good earth is rich and can provide for everyone. The way of life can be free and beautiful, but we have lost the way.
Greed has poisoned men’s souls, has barricaded the world with hate, has goose-stepped us into misery and bloodshed. We have developed speed, but we have shut ourselves in. Machinery that gives abundance has left us in want. Our knowledge has made us cynical. Our cleverness, hard and unkind. We think too much and feel too little. More than machinery we need humanity. More than cleverness we need kindness and gentleness. Without these qualities, life will be violent and all will be lost....
The aeroplane and the radio have brought us closer together. The very nature of these inventions cries out for the goodness in men - cries out for universal brotherhood - for the unity of us all. Even now my voice is reaching millions throughout the world - millions of despairing men, women, and little children - victims of a system that makes men torture and imprison innocent people.
To those who can hear me, I say - do not despair. The misery that is now upon us is but the passing of greed - the bitterness of men who fear the way of human progress. The hate of men will pass, and dictators die, and the power they took from the people will return to the people. And so long as men die, liberty will never perish. .....
Soldiers! don’t give yourselves to brutes - men who despise you - enslave you - who regiment your lives - tell you what to do - what to think and what to feel! Who drill you - diet you - treat you like cattle, use you as cannon fodder. Don’t give yourselves to these unnatural men - machine men with machine minds and machine hearts! You are not machines! You are not cattle! You are men! You have the love of humanity in your hearts! You don’t hate! Only the unloved hate - the unloved and the unnatural! Soldiers! Don’t fight for slavery! Fight for liberty!
In the 17th Chapter of St Luke it is written: “the Kingdom of God is within man” - not one man nor a group of men, but in all men! In you! You, the people have the power - the power to create machines. The power to create happiness! You, the people, have the power to make this life free and beautiful, to make this life a wonderful adventure.
Then - in the name of democracy - let us use that power - let us all unite. Let us fight for a new world - a decent world that will give men a chance to work - that will give youth a future and old age a security. By the promise of these things, brutes have risen to power. But they lie! They do not fulfil that promise. They never will!
Dictators free themselves but they enslave the people! Now let us fight to fulfil that promise! Let us fight to free the world - to do away with national barriers - to do away with greed, with hate and intolerance. Let us fight for a world of reason, a world where science and progress will lead to all men’s happiness. Soldiers! in the name of democracy, let us all unite!
2013 så sökte jag vidare från McDonalds till ett annat jobb på ett bemanningsföretag, uppdragstagare åt Telia vid namn Silentium i Skanstull via en kompis facebook-inlägg som jag läste om helt random en dag när jag var inne på facebook. Jag ville bara sticka från donken, så jaq tog chansen och sökte detta jobb, fick en intervju och företaget gillade mina referenser och erfarenhet. Fick ett gott intryck av mig och bestämde sig för att sätta mig på provanställning 6 månader då som standard.
''Vart ser du dig själv inom ett år Dennis?''... ställdes frågan till mig på intervjun.
Jag ser mig själv inom telekommunikationsbranschen, välutvecklad säljare som vill komma långt. Jag är ingen ''pluggfantast'' så därför måste jag alltså satsa på jobb. Som tur är jag ingen soffpotatis som sitter hemma och smochar av mina föräldrar på pengar. Utan jag är driven och vill lära mig mer, utvecklas, göra min egen karriär.
Jag tror på detta jobb, jag är socialt utåtriktad och jag vet hur man får bra kontakt med människor för att sedan göra en god och hederlig affär med kunden.
1 år hade jag på mig att ta mig dit vi bestämde.... 1 år!
jag började 25 november 2013 och 14 februari 2014 då hamnade jag på Telias huvudkontor... återigen, 1 år sa vi.
lite mer än 3 månader tog det för mig att göra någonting som tar upp till 1 år eller aldrig för flesta vanliga människor att ta sig till, speciellt när de är lika gamla som jag. 18 år och redan jobbar på huvudkontoret för ett företag som dessutom är Sveriges och ett utav världens största och mest utvecklade mobiloperatör.
Var det hela ett undantag eller måste jag haft tur?
Dagen innan jag flyttade till huvudkontoret så stötte jag på tjejen som anställde mig och intervjuade mig. Hon kom in på kontoret där jag och alla andra på Silentium satte och ringde kunder. Gled förbi mitt bord där jag satt och sade
''Duktigt Dennis, lycka till på Telia nu! vi kommer sakna dig här!''
''Tack!'' svarade jag.
Hon vände sig om och var påväg att gå ut från kontoret då jag ropade på henne.
''Vänta lite, jag har en sista fråga innan du går''
''ja?'' svarade hon.
''Hur kommer det sig att just jag blev vald att flytta ut till Telias huvudkontor? måste jag ha haft tur eller något sånt?''
Hon gick tillbaka mot mitt skrivbord, skrattade lite på vägen dit.
''Dennis, det finns inget som heter tur, jag tror inte på tur. Jag ska inte säga så mycket mer men räkna med att du själv har gjort någonting som lett till att din chef väljer att rekrytera dig till Huvudkontoret.''
efter det har jag totalt ändrat inställning, självklart finns det inget som heter tur. Jag har själv sett till att jag får det jag förtjänar. Ingenting kommer gratis, precis som världens mest viktiga regel ''Ingenting kommer gratis!''
Jag börjar på Telia och första månaden går sådär bra, mars går bättre, april går super bra och i maj får jag beskedet att jag blivit Telias bästa försäljare för månaden April.
Check! Jag har nått mitt delmål i arbetslivet och nu är jag nöjd på den planen. Jag är Säljkonsult Dennis.
Månadens Säljare!
Mitt resultat!
Mina kollegor som hjälpt mig ta mig dit där jag är idag!
Positivt tänkande!
När jag vaknade i morse kände jag mig på dåligt humör.
Men det var jag bara glad för. Det visade ju att jag hade känslor.
Sedan tog jag barnsalva istället för tandkräm på tandborsten. Då förstod jag att även den bäste kan göra fel. Jag kände mig djupt tacksam över den insikten.
När jag öppnade kylskåpet föll mjölkpaketet ut, gick sönder samt stänkte ned mina skor och byxor. Jag intalade mig att det var bra för ovanlädret. Byxorna hade jag ändå tänkt byta.
Under tiden kokade frukostkaffet över. Det fick mig att komma ihåg att kaffe på tom mage är hälsovådligt.
Just som jag slagit igen ytterdörren märkte jag att jag hade glömt nycklarna. - Den stunden, den sorgen nynnade jag och tänkte på att jag inte behöver bryta mig in förrän efter arbetet.
Att de nya byxorna fastnade i cykelkedjan och att jag körde rakt in i grannens häck spelade ingen roll. - Tur att det inte var ännu dyrare byxor, mumlade jag glatt. Och att det var grannens häck tillade jag positivt och vitsigt.
På jobbet tog jag en kaffekopp till skrivbordet och råkade spilla det mesta på manuset till kvartalsrapporten. - Det kunde ha varit tre veckors arbete ropade jag ut i korridoren. Tur att det bara var ett fjortondagarsjobb som blev förstört! Och förresten hade jag ändå tänkt arbeta om det!
Till lunch tog jag en råkosttallrik och bet av en tand på en liten sten. Just den tanden hade alltid varit lite sned så jag bad tandläkaren att dra ut rasket. - Lika bra att inte ha så sneda tänder, tänkte jag och kände mig uppåt.
På hemvägen skulle jag ta ut pengar, men mitt kort försvann in i bankautomaten och kom inte ut igen - fast jag genast på minuten bankade. - Nåja, de pengarna hade jag ändå bara gjort av med, filosoferade jag lugnt och tillämpade lite avslappningsteknik.
Låssmeden kostade bara 200:- och explosionen när jag knäppte på TV:n blev inte särskilt kraftig. Nu kan jag skaffa text-TV. Och så blev omtapetseringen äntligen av. Så bra!
- Det är fint att tänka positivt, tänkte jag positivt och kastade mig i sängen så att benen - på sängen - vek sig. Annars vet man vad som hade kunde gått snett idag!
Författare: Okänd tänkare
