Sad Stories

Depression is not a sign of weakness, it means you have been strong for far to long.

Varför reser jag ensam?

Kategori: Allmänt

Därför att jag är ensam. Jag reser för att ingen uppskattar mig där hemma, för att ingen vill ha med mig att göra. Ingen väntar på mig där, och ingen väntar på mig här och ingen väntar på mig dit jag är påväg. Just nu är jag på semester i Spanien på Gran Canaria, om dagarna så pratar inte jag med någon och ingen pratar med mig. Jag dricker bara alkohol och åker hit o dit på ön. Precis som i Sverige, jag åker fram och tillbaka till jobbet och tillbaka hem där ingen uppskattar mig för det jag gör och den jag är. Arbetet jag gör ger inte tillräckligt med pengar. Pengarna jag tjänar är för lite för att göra någon nytta av på rätt sätt. Ändå så jobbar jag non stop. 40 timmars vecka på Telia, därefter Security vakt på festivaler och konserter runtom i Sverige. Där får jag vakta och samtidigt träffa massa artister och kändisar som kommer från olika delar av världen och ibland dela ett par ord med dom och ibland vill jag bara undvika dom pga deras vidriga personlighet som får dom att tro att de äger hela världen, men det är ingenting som publiken ser eller hör eftersom dom inte har access till artisternas områden och bakom scenen som jag har på mitt jobb. Endast två personer som jag är ett stort fan till och uppskattar är James Hetfield Och Tom Araya. Om du vill ha en ärlig, vänlig och varm konversation med två världskända stora artister som både är rika och väldigt inflytelse rika så tala med dom två. Mitt arbete på Telia kräver extremt mycket tålamod och ''kunden har alltid rätt'', samtidigt som dom ger sig själva den rätten att klanka ner på mig som människa helt fritt på telefon, ändå så försöker jag hålla jag humöret uppe. På mitt security jobb så vill jag bara att publiken ska må bra och vara glada, jag startar en konversation med publiken och skojar med dom. Tex sist på Bråvalla så sprang jag fram och tillbaka framför scenen med ett plastsvärd och sköld som jag lånat av en kille i publiken samtidigt som jag lät publiken ta kort på mig i väntan på att Axwell Λ Ingrosso skulle gå på scen. Dagen innan så träffade jag på ett gäng tjejer som satt kvar på marken innanför publikområdet och pratade med varandra efter att Veronica Maggio hade gått av scenen, jag skulle gå runt och säkerställa området inför nästa konsert och så hälsade jag på dom tjejerna som satt där och vi började prata en stund och när jag gick ifrån dom så kom en utav tjejerna som heter Dea springandes bakom mig utan att jag märkte något, tog tag i mig och vände mig och gav mig en puss på min kind och sen sprang hon tillbaka till sina kompisar. Henne hörde jag aldrig något mer ifrån. Jag är helt enkelt den godhjärtade killen som det skrivs exempel om på sociala medier. Den goda killen blir alltid bortkastad, ouppskattad och hatad. Hamnar i det så kallade ''friendzone''. Den sämre killen han får all uppmärksamhet och älskad av alla. Kärleken lämnade mig, hon som jag var redo att ge upp en massa saker för att jag älskade henne så mycket. Familjen där hemma är bara tjafs och dom vill inte ha med mig att göra. Vart jag än går så blir jag ifrån stött. Jag sitter alltid i ett hörn och gråter, och funderar kring vad det är jag gör fel. Vad är det jag gör fel? Varför vill ingen ha mig? Vad är orsaken?... sen slog det mig, svaret är Dennis. Det är Dennis som är orsaken till att allting är så fel. Det är fel att jag bryr mig, det är fel att jag försöker vara en bra människa, det är fel att jag hör av mig och det är fel att jag inte ger mig förens jag lyckats göra ''dig'' glad och stötta dig så du kommit upp på dina ben igen. Det är fel utav mig. Förlåt för att jag är en sån dålig människa, inte meningen att göra er besvikna. Snart flyttar jag från Sverige, antagligen kommer ingen att uppskatta mig på det nya stället jag flyttar till men åtminstone kommer jag bort från alla människor som är emot mig så mycket. Helst vill jag bli ''wiped off of this planet and die''.. Cancer.. sjukdom.. påkörd av ett tåg eller bil... vad som helst. Tyvärr ni som känner mig som måste deala med att ni har en person i eran krets som ni vet har självmordstankar som råkar vara jag. Men jag säger bara sanningen, det är inte för uppmärksamhetens skull.

The Great Dictator's Speech

Kategori: Allmänt

I’m sorry, but I don’t want to be an emperor. That’s not my business. I don’t want to rule or conquer anyone. I should like to help everyone - if possible - Jew, Gentile - black man - white. We all want to help one another. Human beings are like that. We want to live by each other’s happiness - not by each other’s misery. We don’t want to hate and despise one another. In this world there is room for everyone. And the good earth is rich and can provide for everyone. The way of life can be free and beautiful, but we have lost the way. Greed has poisoned men’s souls, has barricaded the world with hate, has goose-stepped us into misery and bloodshed. We have developed speed, but we have shut ourselves in. Machinery that gives abundance has left us in want. Our knowledge has made us cynical. Our cleverness, hard and unkind. We think too much and feel too little. More than machinery we need humanity. More than cleverness we need kindness and gentleness. Without these qualities, life will be violent and all will be lost.... The aeroplane and the radio have brought us closer together. The very nature of these inventions cries out for the goodness in men - cries out for universal brotherhood - for the unity of us all. Even now my voice is reaching millions throughout the world - millions of despairing men, women, and little children - victims of a system that makes men torture and imprison innocent people. To those who can hear me, I say - do not despair. The misery that is now upon us is but the passing of greed - the bitterness of men who fear the way of human progress. The hate of men will pass, and dictators die, and the power they took from the people will return to the people. And so long as men die, liberty will never perish. ..... Soldiers! don’t give yourselves to brutes - men who despise you - enslave you - who regiment your lives - tell you what to do - what to think and what to feel! Who drill you - diet you - treat you like cattle, use you as cannon fodder. Don’t give yourselves to these unnatural men - machine men with machine minds and machine hearts! You are not machines! You are not cattle! You are men! You have the love of humanity in your hearts! You don’t hate! Only the unloved hate - the unloved and the unnatural! Soldiers! Don’t fight for slavery! Fight for liberty! In the 17th Chapter of St Luke it is written: “the Kingdom of God is within man” - not one man nor a group of men, but in all men! In you! You, the people have the power - the power to create machines. The power to create happiness! You, the people, have the power to make this life free and beautiful, to make this life a wonderful adventure. Then - in the name of democracy - let us use that power - let us all unite. Let us fight for a new world - a decent world that will give men a chance to work - that will give youth a future and old age a security. By the promise of these things, brutes have risen to power. But they lie! They do not fulfil that promise. They never will! Dictators free themselves but they enslave the people! Now let us fight to fulfil that promise! Let us fight to free the world - to do away with national barriers - to do away with greed, with hate and intolerance. Let us fight for a world of reason, a world where science and progress will lead to all men’s happiness. Soldiers! in the name of democracy, let us all unite!

Ingenting kommer gratis!

Kategori: Allmänt

2013 så sökte jag vidare från McDonalds till ett annat jobb på ett bemanningsföretag, uppdragstagare åt Telia vid namn Silentium i Skanstull via en kompis facebook-inlägg som jag läste om helt random en dag när jag var inne på facebook. Jag ville bara sticka från donken, så jaq tog chansen och sökte detta jobb, fick en intervju och företaget gillade mina referenser och erfarenhet. Fick ett gott intryck av mig och bestämde sig för att sätta mig på provanställning 6 månader då som standard. ''Vart ser du dig själv inom ett år Dennis?''... ställdes frågan till mig på intervjun. Jag ser mig själv inom telekommunikationsbranschen, välutvecklad säljare som vill komma långt. Jag är ingen ''pluggfantast'' så därför måste jag alltså satsa på jobb. Som tur är jag ingen soffpotatis som sitter hemma och smochar av mina föräldrar på pengar. Utan jag är driven och vill lära mig mer, utvecklas, göra min egen karriär. Jag tror på detta jobb, jag är socialt utåtriktad och jag vet hur man får bra kontakt med människor för att sedan göra en god och hederlig affär med kunden. 1 år hade jag på mig att ta mig dit vi bestämde.... 1 år! jag började 25 november 2013 och 14 februari 2014 då hamnade jag på Telias huvudkontor... återigen, 1 år sa vi. lite mer än 3 månader tog det för mig att göra någonting som tar upp till 1 år eller aldrig för flesta vanliga människor att ta sig till, speciellt när de är lika gamla som jag. 18 år och redan jobbar på huvudkontoret för ett företag som dessutom är Sveriges och ett utav världens största och mest utvecklade mobiloperatör. Var det hela ett undantag eller måste jag haft tur? Dagen innan jag flyttade till huvudkontoret så stötte jag på tjejen som anställde mig och intervjuade mig. Hon kom in på kontoret där jag och alla andra på Silentium satte och ringde kunder. Gled förbi mitt bord där jag satt och sade ''Duktigt Dennis, lycka till på Telia nu! vi kommer sakna dig här!'' ''Tack!'' svarade jag. Hon vände sig om och var påväg att gå ut från kontoret då jag ropade på henne. ''Vänta lite, jag har en sista fråga innan du går'' ''ja?'' svarade hon. ''Hur kommer det sig att just jag blev vald att flytta ut till Telias huvudkontor? måste jag ha haft tur eller något sånt?'' Hon gick tillbaka mot mitt skrivbord, skrattade lite på vägen dit. ''Dennis, det finns inget som heter tur, jag tror inte på tur. Jag ska inte säga så mycket mer men räkna med att du själv har gjort någonting som lett till att din chef väljer att rekrytera dig till Huvudkontoret.'' efter det har jag totalt ändrat inställning, självklart finns det inget som heter tur. Jag har själv sett till att jag får det jag förtjänar. Ingenting kommer gratis, precis som världens mest viktiga regel ''Ingenting kommer gratis!'' Jag börjar på Telia och första månaden går sådär bra, mars går bättre, april går super bra och i maj får jag beskedet att jag blivit Telias bästa försäljare för månaden April. Check! Jag har nått mitt delmål i arbetslivet och nu är jag nöjd på den planen. Jag är Säljkonsult Dennis. Månadens Säljare!
Mitt resultat!
Mina kollegor som hjälpt mig ta mig dit där jag är idag!

Positivt tänkande

Kategori: Allmänt

Positivt tänkande! När jag vaknade i morse kände jag mig på dåligt humör. Men det var jag bara glad för. Det visade ju att jag hade känslor. Sedan tog jag barnsalva istället för tandkräm på tandborsten. Då förstod jag att även den bäste kan göra fel. Jag kände mig djupt tacksam över den insikten. När jag öppnade kylskåpet föll mjölkpaketet ut, gick sönder samt stänkte ned mina skor och byxor. Jag intalade mig att det var bra för ovanlädret. Byxorna hade jag ändå tänkt byta. Under tiden kokade frukostkaffet över. Det fick mig att komma ihåg att kaffe på tom mage är hälsovådligt. Just som jag slagit igen ytterdörren märkte jag att jag hade glömt nycklarna. - Den stunden, den sorgen nynnade jag och tänkte på att jag inte behöver bryta mig in förrän efter arbetet. Att de nya byxorna fastnade i cykelkedjan och att jag körde rakt in i grannens häck spelade ingen roll. - Tur att det inte var ännu dyrare byxor, mumlade jag glatt. Och att det var grannens häck tillade jag positivt och vitsigt. På jobbet tog jag en kaffekopp till skrivbordet och råkade spilla det mesta på manuset till kvartalsrapporten. - Det kunde ha varit tre veckors arbete ropade jag ut i korridoren. Tur att det bara var ett fjortondagarsjobb som blev förstört! Och förresten hade jag ändå tänkt arbeta om det! Till lunch tog jag en råkosttallrik och bet av en tand på en liten sten. Just den tanden hade alltid varit lite sned så jag bad tandläkaren att dra ut rasket. - Lika bra att inte ha så sneda tänder, tänkte jag och kände mig uppåt. På hemvägen skulle jag ta ut pengar, men mitt kort försvann in i bankautomaten och kom inte ut igen - fast jag genast på minuten bankade. - Nåja, de pengarna hade jag ändå bara gjort av med, filosoferade jag lugnt och tillämpade lite avslappningsteknik. Låssmeden kostade bara 200:- och explosionen när jag knäppte på TV:n blev inte särskilt kraftig. Nu kan jag skaffa text-TV. Och så blev omtapetseringen äntligen av. Så bra! - Det är fint att tänka positivt, tänkte jag positivt och kastade mig i sängen så att benen - på sängen - vek sig. Annars vet man vad som hade kunde gått snett idag! Författare: Okänd tänkare

It is some kind of turture

Kategori: Allmänt

When you call on me i shake like an aspen leaf. I get nervous and all the feelings i keep in come out. I can't sit still, i get crazy. It's times like this i have to start using alcohol to calm my nerves. I have nobody to lean on, because that ship has sailed. Either it's you or i'm just left here all by myself. Help me stop shaking, help me stop crying, end this misery.

Back at the table

Kategori: Allmänt

Just one summer ago when everything went all from bright to black. My world completely fell apart and there was nothing i could do about it just like a hurricane. I had no controle of myself and it got worse during the year 2012 and faded into 2013 where everything was just about everyone having enough about Dennis and wanting me out of the team. I had so much to live for once. I was a strong boy i had the power i had the energy and once you came in to my life i got even more. Truth is it was only you who i felt like i lived for and never will i regret it. What am i supposed to do now? start fighting again and show spirit? So much i've done that i badly regret i did after i was left by myself. So many people i disappointed, so many people left me, not even the closest ones are there anymore. Started drinking, stopped going to school, got kicked out of my house, got depressed, turned on the motor engine in my garage, frantic, heart problem because of my stress and sadness, brain damage, and that's still the one i am today only i keep everything inside my heart. It's all gone. My life could only get better if i took a gun and put a got damn cap in my brain. I only turn 18 soon and still society thinks i'm a kid. Normally a guy in my age would need his parents for a few more years but i have tried to find my own place sine 2012 when i was 16. I fought and i fought, i got nothing. Not from my mother, not from my dad and not from a family member. I tried going to church and ask for help and for a few seconds i thought i found hope but no things got even worse for me. I'm never gona be abled to live a normal life again. While kids in my age go out and drink and smoke and party and have fun and go and hide in big daddy's pocket when they're in trouble or need money, i have to work my ass of to get a little money so i can buy my clothes and pay my phone bill and it ain't shit left over to even go out and have a little fun. Sure i would try to make it better if i only where the man i was 1 or 2 years ago. But i'm too old now i'm too weak, too alone, too tired, too depressed, too sad i'm too got damn dead. I only have one wish left that i maybe have to take to my grave. And that's to hold your hand again. Because when i have your hand all i just wrote wouldn't matter anymore because then i'd be happy and satisfied. My wishes would all come true. And if not, then i will just die alone like it's already planed.

Utmanar mina skrivförmågor.. När en blind man gråter

Kategori: Allmänt

Jag provar att göra detta som en kompositör. Jag viftar med staven och ser vad jag har för förmågor när det gäller kunskap av att skapa film och skriva manus eller historia. Jag anser att en skådespelare inte kan ställa sig på scen utan att ha en riktig känsla som kommer inifrån. När en skådespelare ska beskriva en känsla med kroppen är det viktigt att man är så djupt insatt i sin roll så att åskådarna tror att det är på riktigt. Jag tog fram ett exempel som beskriver hur hon menar. Al Pacinos film ’’Scent of a woman’’ från 1992. Al Pacino spelar en gammal man som blivit blind när han var ute i krig. Det första intrycket man får av honom i första scenen av att han är blind det är att han sitter på en soffa i början av filmen med en glas cognac som han lagt på armstödet på soffan, han har också glasögon på sig. Sedan kommer hans betjänt in som ska hjälpa att ta hand om honom eftersom han inte klarar sig på egen hand. Han börjar direkt att dumförklara sin nya betjänt när han träder in i rummet är att presentera sig själv. Sättet han beskriver betjäntens dumhet på är in i minsta detalj och väldigt kränkande. Det är som att han helt enkelt ritat upp en bild av betjänten i sitt eget huvud och bit för bit hittar på något nytt och negativt om honom. Han lever i en mörk och dyster värld där han låst in sig själv och beter sig själv som en ’’gubbjävel’’ mot alla andra han inte tycker om utan anledning. Han påstår bara att det han vet är rätt. Varje rörelse han gör om han tex ska plocka upp ett glas från ett köksbord så tittar han inte på glaset utan han tittar lite åt höger och vänster och upp i luften samtidigt som han med handen börjar lokalisera området och försiktigt tar handen från ena till andra sidan av köksbordet för att hitta glaset. Han har i hemlighet tröttnat på sitt liv och vill begå självmord eftersom han inte kan se någonting och hamnat i en slags djup depression. Han vill kunna se igen men han vet att han inte kan och därför känns allting hopplöst för honom. Han får tittaren att känna att han är blind i verkligheten, alla sätt han rör sig på och allt han säger är saker som man inte skulle förvänta sig komma från en gammal man som fortfarande har sin syn och kan se. Han får läsaren och tittaren att känna att han är blind genom att vara blind. Att titta på en riktig blind mans liv och undersöka honom in i minsta detalj på alla rörelser och sätt han rör sig på. Sätt han reagerar på och iakttar, lyssnar, en blind man kan inte se alltså måste han använda sig extra mycket utav sina andra sinnen. Som hörsel och känsel. Det handlar om att man måste kunna höra precis allting och ännu mer fokus kring ljud som sker runtomkring en för att man ska veta vad det är som händer. ’’bakom mig sitter en okonsentrerad tjej på biologi lektion med ett skrivhäfte på cirka 25 sidor framför sig själv, hon skriver inte i den utan hon sitter och ritar på bordet och använder sin vänstra arm som huvudstöd, i samma hand som hon håller i pennan så har hon också tryckt in ett litet suddgummi som gör att det blir lite tight i hennes hand eftersom både pennan och suddet nuddar varandra i ett litet område’’.

Will you remember me?

Kategori: Allmänt

I will remember you, will you remember me? Don't let your life pass you by, Weep not for the memories Remember the good times that we had? I let them slip away from us when things got bad. How clearly I first saw you smilin' in the sun Want to feel your warmth upon me I want to be the one I'm so tired but I can't sleep Standin' on the edge of something much to deep It's funny how we feel so much but we cannot say a word We are screaming inside, but we can't be heard I'm so afraid to love you But more afraid to lose Clinging to a past that doesn't let me choose Once there was a darkness Deep and endless night You gave me everything you had, oh you gave me life I will remember you. Will you remember me?

Someone like me wants no help from the helper

Kategori: Allmänt

I've learned a lesson. I don't need people around me to make it in life, what happens to me is my own will. If you want to lend me a helping hand i will thank you if i need it and i will some day return the favor. But if i don't want your help, please respect that if i say no. I made this decision a few days ago when i was speaking to my parents about the situation in my school since i've decided to drop it because it's to hard for me. Yupp i guess i'm a quitter, and i guess i'm also too weak since i drop out because something's too hard to do. But seriously school is killing me.. i've never been the ''studier'', i hardly made it through my first year at gymnasium and now i'm hardly and mostly not gona make the second year. I have a job at McDonalds and i've decided to let go of my dreams about becoming an actor for a while or forever, i don't know it yet but a guy that had to walk in my shoes for almost 18 years and go through the things i had to go through would probably kill himself by now like i tried last year. But i failed, and now i only have the will to live on and do what i can do to make some money and buy myself a roof and four walls to have above my head and go to work and go to work and go to work. Come to think of it it's not so bad, only a few percents of the people on earth have a roof over their heads and to be one of them few percents is enough for me. I came to realize people who read my blog always try to give me advise and always try to tell me what to do to make it better in life and what path i should chose and what i should study or if i should study etc. Please feel free to read all this crazy jibber jabber depressing crap i write but don't tell me what to do or what or who i am or what you feel about me. I simply don't give a rats ass. I guess this is my thing... writing and expressing myself this way. If ''you'' don't like it then it's up to you. My eyes are very open and i see what i'm doing. My ears can hear and i listen to whatever pleases me. My legs work perfect so i chose to walk my own way.

Att vara eller icke vara: Frågan betyder:

Kategori: Allmänt

En utav världens största monolog som är vilken skådespelares dröm som helst att åtminstone en gång i sitt liv få stå på scen och skådespela ut för publiken. Det är också en upplevelse. Människa till människa, alla tolkar texten annorlunda, alla spelar texten utifrån sin egen tolkning och perspektiv. Mitt kommer att se ut såhär. Denna text kommer jag att vara tvungen att kunna utan till inom 2 veckors tid från och med nu.
Är det modigast att tåla ett vidrigt ödes hugg och pilar, eller att tatill vapen mot ett hav av plågor och dräpa dem beslutsamt? Att få dö, att sova, inte mer, och tro att sömnen gör slut på hjärtats värk, de slag och stötar som köttet fått till arvedel det vore ett slut, en nåd att stilla bedja om. Att dö, att sova, sova, kanske drömma. - Ja, det ät stötestenen! Vilka drömmar ger dödens sömn, när vi kastat av oss allt jäkt, och kapat livets ankartross? Den tanken hejdar oss, och det är den som gör eländighetens liv så långt. Vem skulle tåla världens gisselslag, tyrannens övergrepp den stoltes fräckhet, föraktad kärleks pina, lagens tröghet, ett hutlöst ämbetsvälde och de sparkar odågan ger den tåliga förtjänsten? - Vem tålde livet om han kunde göra sig kvitt allt detta bara med en dolk? Vem skulle dra på bördorna och stöna och svettas under livets ok, om inte vi fruktade för något efter döden, det oupptäckta landet vars gräns ingen har återvänt? Det lamslår viljan, och hellre bär vi våra vanda plågor än flyr till andra som vi inte känner. Den inre rösten gör oss alla fega. Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över, och företag av högsta vikt och flykt kan falla platt och mista namnet handling.
And now.. Script shall be read!

Mina 6 sinnen

Kategori: Allmänt

Varje individ har 6 sinnen varav 5 utav sinnena är likadana och den 6:e skiljer sig från person till person och vissa är rätt lika varandra. Syn, hörsel, känsel, lukt och smak har vi alla gemensamt. Mitt 6:e sinne är att läsa av en kvinnas allra inre tankar och förutser om det kommer att ta slut eller om det kommer att bli något mellan oss. Den känslan känns som tusen nålar i bröstet och hjärtat, som en syra påväg att fräta sönder ett hål i magen. Den känslan är som rent gift. Varje gång jag fått denna känsla så har det alltid slutat illa. Och den känslan är för att jag vet att ingen vill vara med mig, ett utav mina 5 sinnen alltså känsel sinnet. Den slår i taket. Och jag börjar få flashbacks mitt framför ögonen. Jag börjar ana om vad hon ska säga, jag börjar få signaler om hur hon tänker. Och varför blir jag inte arg och alltid släpper taget. Det är för att jag inte har någon vilja eller känsla kvar. Inte efter det "X" gjorde. Allt är bara hopplöst och jag ger upp. Men känslan av hur ont det gör sitter kvar. Och den sköljer jag bort med alkohol. Och alkoholen gör mig våldsam och arg och får mig att skrika ut mina känslor och i mitt dagliga agerande. Jag blir lätt arg och jag blir hårdhänt och tappar min konsentration vilket leder till att folk blir trötta på mina upprepande misstag och därmed får jag utskällningar vilket jag inte tål. Och mitt agerande efter att ha blivit skälld på kostar mig min framtid. Det gör mig osäker på mina val, jag hamnar i depression.

Ensam och övergiven.

Kategori: Allmänt

Ensamheten växer som en vägg över mitt huvud. Mörkret blir mer och jag blir blindare.
Så mycket jag har förlorat. Så mycket jag inte kommer få tillbaka.
Nätterna passerar, tiden den tickar och för varje sekund så sjunker jag nedåt mer och mer.
Jag går inte längre i skolan, jag hade en gång i tiden en dröm om att bli skådespelare. Men nu är alla drömmarna slut och det har bevisats att jag inte längre har någon framtid. Möjligheterna ligger som ett smörgåsbord framför mig för att utvecklas, men ensamheten är så stor. Det finns inget att kämpa för längre. Det finns inget jag vill uppnå mer i livet. Det finns ingen som vill ha mig längre. Det finns ingen som vill se mig längre. Ingen hör av sig förutom om de vill ha något av mig.
Jag är helt övergiven och har ingenstans att ta vägen.
Jag vill inget mer än att bara lägga mig ned och vänta på att få dö.
Det är en tidsfråga när det kommer hända, det är en tidsfråga om när jag kommer släppa taget helt och hållet. 
Men jag kan med stor säkerhet säga att det inte är lång tid kvar för mig längre.
Min tid är slut. Dags för mig att gå bort.

Sleepless nights, absent school daysam

Kategori: Allmänt

Well where do I begin I can't sleep at night and during the days I'm too tired to go to school.
I don't know why I became like this but I don't feel good about anything I am depressed I feel lonely I feel sad and I feel abandoned like I have nobody that cares for me or is there for me.
2012 was a really really hard year for me, I had to go through the absolute hardest things in my life and it feels like 2013 is getting even harder and it's not getting easier not for my situation.
All the different subjects that I read at school are starting to turn out as an F that means that I fail at almost every subject, I've stopped caring about studying because it's to hard. And I got a work recently at McDonald's and I go to a school where I study acting and theater and my biggest dream is to become an actor but it doesn't seem fair at all it feels like all my dreams right now are just getting crushed and it feels like my dreams are never going to come through. It's more difficult but in my head there's just a few explanations staring a few reasons that made me into the person i am today.
1. relationship between me and my mother.
2. relationship between me and my father.
3. relationship between me and school and work and studying.
4. and like and all the other stories, relationship between me and love.

Overdose and over!

Kategori: Allmänt

My new random song:
Overdose and over
 
I am getting closer to death
I can see the light but i'm not there yet
I was not meanth to live free
I was not born normal 
I am the outsider child
I am the hated child
 
I am the boy with all the hidden scars under my skin
I am longing for death
I feel my heart beats, every beat hurts more than the last one it's so much pain 
I Overdose and over and out!
 
I dream wet dreams about guns beeing held against my head and i fuckin love the feeling
I hate the feeling to know it was a dream
I hate that i don't have a device that can stop my misery painless
I don't need to suffer no more in this hell
Just like Slpiknot says,
''If you give me a minute i will change ure mind, If you give me a bullet i will change ure life''.
 
I gave you a minute, i gave you an hour then two then a day and half
I gave you my whole week and my whole month and all my years and all my life 
Oh darling i gave you a whole lifetime of blood and tears, not even all the money in the world can change my mind.
 
I am a man with promise and trust, i don't say things to make you suffer 
I say my word and let you discover
I need to make an appointment with DR. Strangelove
He was a good man who helped people from suffering when they pressed the stop button
Why aren't you here and helping me now?
Just press the needles with poison in my skin
Give me the button and i will be free from my sins.
I gave you my heart i gave you my love, i stod next to you and that's the best part of it all
No mother love, no father love 
I wan't to be left alone and free
I don't want this life i didn't ask for it
But it's part of nature and so is to use a bullet to put an end for it
 
My walk in the parks turned in to a walk on the graveyard
I stare at my grave i see my place, my name hacked in the stone and coffin in black paint
I enjoy and feel good about knowing how i can die 
The feeling of pulling the trigger or kicking away the chair while having a rope around my neck
Scream out and cry of joy, i wish it was real i'm going to make it fuckin real
Time is ticking and my minute was over many years ago
Now it's just a matter of time
Before i go should i wait and kiss you goodbye for one last time or are you done lookin in to my eyes?
 
No matter what i Overdose and Over! 
Overdose and Over!
Stop my tears and over!
Stop my pain and over!
I just want it over!
Pull the trigger and get it over!
Pain must stop and and i must over out!

Unloved and Pills

Kategori: Allmänt

I am only a nobody in this prodigious world
The norm wants me to be like everyone else
Boys will be boys but me i'm running on pills
I do not want to live or talk i have to much pain
For my kin i get help so they will think im ok
 
Psychosocial crazy treatment and amfetamin pills
Sitting at class and suddenly breaking down in pain
I cry and my body hurts and ure just to blind to see
That i only live because i've got pills in me
 
Moma used to beat me
Papa psych assaulted me
I grew up with agony
Hatred is all i see, and darkness everyday
My world painted in blood and fear everywhere
You used me as ure useless puppet doll 
You don't know it yet but you killed me that is all
Why do you think i'm crazy 
It's you who did this to me
 
Nowhere to turn no more,
Love is gone and i'm left in my cold room
But a confession to make 
You came and once i scored 
I woke up to see an angel in my bed
Now ure gone and i turned my way to the angel of death
 
The only way to see the only way to hear
Feed me with strong amfetamin pills 
And make me pretend i care about my life 
I just want to go away dig my grave and sleep away
No matter if it's hell or heaven just let me dream
Better of dead than sitting here alone in pain
Unloved and eating amfetamin pills
 

The apple that fell far from the tree... I'm in pain and misery.

Kategori: Allmänt

The apple does fall far from the tree

No longer i see the light
I've isolated myself
My windows are shut
The dark curtains seal them from letting in life
It's life i'm tired of so i'm not letting it in.

Every night you come in to my room
You ask and you worry so much
You ask why i cry and hold my hand
There's no answer to why there's agony
This is me and life is not a gift to me
It's like poison and i want to be set free

The apple doesnt fall far from the tree?
My father was a soldier and now look at me.

I was always broken when you saw me smile
I was weak when i took my place
I live in a lie so you won't see
What's really happening inside me

Still you see it in my eyes that i'm not fine
Still you see through my body and what you see
Is my purple heart turning dark from this hell i see

Every day my life is like a fruitless tree
I thought i was meant to be.

The apple doesn't fall far from the tree?
It's still only a fruitless tree.
Then who am i in this pointless life.

System of Dennis has fallen to pieces
I ask my self just to get pleased
How much more can this pain be?
How much more is this agony?
How much more can i stand tall?
How much more can i pretend i care?
How much more is my prison holding me?
How much more can i have faith in life?
How much more can i stop myself from pressing delete?

Just give me some Jack Daniels whiskey
Pour it in to the big glass of wealth
Hand me my pills to drain my bodys pain
Anti depression pills that you claimed will help
And don't get upset you said it's gona stop
Me from killing myself.
I'll drink it and give the world one last smile

The apple doesn't fall far from the tree?
My father lived in dictatorship, he fought war
And had to stand tall during bullet rain against his will.
I grew up in democracy and it's all just
about beeing free and my freedom put
me in my own captivity
There's a reason why my life isn't meant to be.

I'll will enjoy my last breath
I can see it all in front of me
I'll pick up my gun it'll be really fun
I'll feel the trigger im holding it tight
Tears of joy pouring out from my eyes
In one second i see the light
My life as the wings of broken glass
I could never fly for real, the fear of falling
Made me queer
And now it's set to what i want to feel
Life sure was full of tears and misery
Now it's one thing left for me
I'll press the gun against my head
Squeeze the trigger and the bullet's all free

The apple just fell far from the tree..
And it's to far away from your yard for you to see
It means i'm no longer in misery.
I'm released from this hell life has given me.

Yes out there you see me smile
Out there you see me stand tall with pride
But you can't see what's in my mind
I'm the only one who knows it's all a big lie
Some are strong and are meant to live
Some never have enough and they want more
Some they cry and it's all in vain

Me, i just cry every night and wish
Just begging for an endless sleep
I hope tonight when i shut my eyes
My will comes trough, up up and away!
I don't want anyone to feel bad about me
I don't want to see another human in pain because i'm not well.
There's no need to feel compassion about me.
My life is simply gift from hell
I was never meant to dwell
I yearn for death all day and night
I will try holding on to myself
But i feel the end is almost here
I feel death is closing up to my doorstep
I'm just waiting for the knocking
Once i hear it i will know it's my wish, my dream that became reality
I'm prepared i'm waiting for my wish to come true,
I won't be surprised.
I'm just writing this so i can read it back to myself. This could be the last pages of my big book about Dennis life in hell.
The boy who ran away far from his life... I am Dennis. I am The apple who fell far from the tree... And this could be the last chapters about me. Just a few more pages then it's time to press delete.
Just let me fall asleep, and let my broken purple heart end my misery.
Listen to me and pay attention to the movement of my lips. You are not to blind to see, You are not to deaf to hear. I will only say it once so here it comes. Reality is not for me, death is only meant to be.

 If this is how it's meant to be for me. It will be.

Let me be

Kategori: Allmänt

People watch but they do not see that it's a dark cloud hanging over me
People hear but they do not listen to what is comming out of me
I'm not free this is captivity
It's my prison it's your prison
And what's comming only i see since i am the Crying man acting on the scene

What's going on are you to blind to tell?
A crying man is acting real
Acting and words is what you hear and see but inside my head that's the scream for help
You think your wise and to smart for me and that's why it's called psychiatry
My words are madness and one two three
You give me Ritalin pills against depression and trying to kill myself
Because that's not normal it's society's burdon to tell

Set me free!
Let me be!
Hear my cry!
I can't sleep at night!

No thank you i'll ceep it to myself i'll deal with it from my pockets for free
You just stop drawing lines about me and how i live and dwell
Kindness and care is what you say but behind the curtains it's money and bills
Don't you think i know when an actor is fake
So is your job about pretending it's me who's hand you really want to shake
For god sake please just let me be and i'm set free

Set me free!
Let me be!
Hear my scream!
This is me it's not a freak!

Late at night i just sit and pray
For thee my lord forgive my mistake
But life is like a chapther book
If it's short or long, doesn't matter it ends
Bad endings are normal look at my life and there's a story to tell

My life my decisions

The crying mans act

Kategori: Allmänt

 
I'm an actor. Not famous, i'm just very famous in my head. 
I can see myself standing on stage at the ''Oscars'' and i get nominated for beeing the most male actor of the year. I don't know what year, but lets say 2022 just for having something to write about.
 
What am i capable of as an actor, what are my bounderies? 
Does this affect my personal life? And does my personal life affect my acting?
My answer would be:
Yes it does affect both ways. You see now a these days i am not a very happy person. As the matter of fact i have never been a good example for happiness. 
I've had a tough time groving up and it's acctually a miracle the way i see it that i am still alive. 
Many times i have thought of ''putting an end to all of the missery'' and acctually gone that far that i have tried it. 
Never the less... I always put a lot of energy in to acting but hardly in to beeing someone i'm not. Because all i do is bee myself only in a different universe and a different inviroment. Therefore i can act like a crazy and loud person, an idiot, a smartass, a viseguy, a tough guy, a romantic person, a disgusting person, and also imitate other really good actors that i beleive inspire me a lot like Al Pacino. All he does is beeing himself, and you can't tell a difference between reality or acting when he acts because he is so good that you think for example that he is a blind man like in the movie ''Scent of a woman'' when he is playing Lieutenant Colonel Frank Slade, a blind veteran. You acctually think he could be blind in real life as well and that is one of the reasons why he got so famous.
 
I'm good at beeing myself when i act and there for i have never more than just two or three times experienced stage fright. I have nothing to be afraid of i say to myself everytime before i go out and that's the truth. You don't have anything to be afraid of it's only imagination. You put your mind in to the audience's heads and you get nervous because you worry about what they are thinking about you at the moment. When they laugh you get confused, you don't know if they are laughing ''at you'' because you are you or because you did or said something funny and they laughed at it.. ofc there is a much better and logical explanation for that theory, and it's also wery different from person to person. I how ever have managed to disconnect that part from my brain when i'm on stage. I'm beeing myself and that's nothing to be ashamed of (WHEN ACTING!!!).
I am a very sad person in real life and very down to earth and that's what i connect to the role i'm playing. It does'nt mean i only play a sad and down to earth person. It means that i have a ''layer'' of ''sadness and down to earthness'' as the root of the role and then i mix it with different emotions and personalities. It's like a mixture of pizzas with different flavours and combinations of sauces and meat. For example here i take the things i'm best at.. New Jersey style, a boss who likes to rule and make decisions and also the accent is 100% Jersey. I have a big interest in the movies and series about the Italian mafia and life as a mafia boss etc.. So i have much knowledge from that and know how to make it look real so it wont look like i'm pretending to be a mafia boss for example. When i act in real life sometimes people who don't know me get a little bit scared since they think i'm serious when talking about ''whackin that rat basterd'' or ''puttin a cap in his brain'' or telling a story about ''that guy beeing a wise guy and therefore now he's sleepin with the fishes''. You never know when i'm serious and when i'm kidding unless you already know me. I'm always a good badguy. Never really been a good goodguy when i try.
 
When i'm beeing the 100% Dennis at acting i am as i said the sad person with no interest of living. And you can see how crushed i am and how lonely i am and such a deep lifehater. I can cry, it's easy to show emotions and explain myself from the bottom of my heart. Once i get started the tears just follow, and many will think the tears are fake but they are acctually real since i'm crying about something i am sad about. Something that's been going on in my head for a long time and i just want to get it out but it never comes out no matter how many times i drag it out with the emotions. When i improvise a monologue or start a conversation i use the terms and stories of my own private life and i commit it to something else. And everytime it's a different story since it's so much to tell about what's going on and kept on in my life from my past. So i can almost refer to anything. 
And when people see me they think it's all a deep act but it's not. The words, the sentences, the cry, the voice, the expression of my face, the movements of my body. It's all real, i'm just doing it on stage or in the hallway or out on the street etc. I am not happy, i am sad, i hate my life, i cry for real. ''Stop laughing at me and stop saying i'm so good it's not funny!'' that's what my head shouts to me everytime. But who can hear my thoughts but myself? No one can.
 

Packat!

Kategori: Allmänt

Min helg är nu packad med arbete och lön.. I am very happy about that!
kommer att ha en sista introduktionsdag nu på lördag med min handledare och sedan veckan efter kommer jag att få jobba på eget ansvar vilket är bra :) 
första jobbet nånsin så jag är lite nervös i början och måste se till att allt jag gör är rätt och lära mig allt med hur saker och ting funkar där bakom kassorna på donken... Har nu endast jobbat 2 dagar och ser fram emot de kommande arbetspassen.
Just nu lagar jag mat och kommer nog få lära mig kassa systemet snart hoppas jag.. Ju tidigare ju bättre. Så då har jag alltså fått hela oktobers schema med mina arbetsspass :) lets work!
 

''Min kärleks stad''.

Kategori: Allmänt

Jag skrev den här texten första veckan när jag började gymnasiet i 1:an. Det var en Svenska läxa och man skulle bara improvisera och utgå utifrån egna tankar.

 

 

''Staden stockholm. Här är jag ensam kvar helt själv tillsammans med mina minnen. Min käraste har gått bort, jag saknar henne något så otroligt mycket, och varje gång jag tänker på henne så blir jag tårögd och slutar sedan med en djup suck och ett litet leende på ansiktet då jag småglinar med ansiktet och tittar upp över himlen och skakar på huvudet och tänker, ’’Jag ångrar att jag aldrig han säga att jag älskar henne på riktigt en sista gång’’. Allt jag har kvar i livet är mina tankar som jag inte klarar av att tänka på, dom gör mig bara ledsen och jag känner mig tom i skallen och vet inte längre vem jag är.

Jag sitter på en bänkplats ute på Humlegården. Där brukar jag sitta vid parkbänken framför Carl Von Linné's staty och tänker på allt. Hur skriver jag det sista kapitlet?

en ros i handen för att hålla det för mig själv tillsammans med mina cigaretter som jag sitter o puffar på utav lust. Jag ser ingenting längre, allt jag ser är mörker och sorg, och allt är orättvist. Jag är bara fylld av sorg och deprission, och det finns ingen som ser mig längre eller bryr sig. Det var hon, bara hon som såg mig och insåg vem jag är och accepterade mig. För resten av världen är jag osynlig.

Där har jag bara en sak kvar i världen som inte rymmer ifrån mig och det är mitt skrivblock och min bläckpenna och skriver ut från mitt hjärta av vad jag känner, alla mina minnen, allt vad jag älskade henne. Det finns så mycket runt omkring mig hela tiden. Bilar, med människor som kör efter en känsla dom har i kroppen, glada, då kör dom fint o sannsatt, arga, då kör dom stressigt o snabbt. Människor i alla olika ansikten går runt omkring mig, tillsammans med sina barn, ett vackert par som älskar varandra och går och håller hand i hand så kärleksfullt och jag hör plötsligt Final Fantasy X - Sad violin song spelas när jag drömmer som en enda dramatisk kärleksfilm och får mig hela tiden tänka på henne.

Allt är som bortsuddat och jag ser inget hopp kvar. Folk går förbi mig dag och natt, men ingen jag ser som längre har ett ansikte. ''Stjärnorna vandrar & timmarna flyr, Jag är gammal men månen är ny, Ja jag är gammal men kärlek är blind''. Plötsligt ser jag henne framför mig och hon ber mig att komma fram och kyssa henne. Hon försvinner så fort jag närmar mig och försöker ta tag i hennes hand. Det händer varje gång jag sitter där. Varje gång blir jag lika överraskad och fäller en tår.

Där sitter jag varje dag och natt vid allra flesta stunderna, vid varmt & kallt, vid mörkt & ljust. Och fantiserar om en dag då dagen är min. Min kropp är kall och jag känner inget i huvudet längre, jag har inte längre några känslor för någon eller något bara drömmarna. Långsamt försvinner jag förevigt bort från allt det som jagar mig. Snart är jag fri''.