''Min kärleks stad''.
Kategori: Allmänt
Jag skrev den här texten första veckan när jag började gymnasiet i 1:an. Det var en Svenska läxa och man skulle bara improvisera och utgå utifrån egna tankar.
''Staden stockholm. Här är jag ensam kvar helt själv tillsammans med mina minnen. Min käraste har gått bort, jag saknar henne något så otroligt mycket, och varje gång jag tänker på henne så blir jag tårögd och slutar sedan med en djup suck och ett litet leende på ansiktet då jag småglinar med ansiktet och tittar upp över himlen och skakar på huvudet och tänker, ’’Jag ångrar att jag aldrig han säga att jag älskar henne på riktigt en sista gång’’. Allt jag har kvar i livet är mina tankar som jag inte klarar av att tänka på, dom gör mig bara ledsen och jag känner mig tom i skallen och vet inte längre vem jag är.
Jag sitter på en bänkplats ute på Humlegården. Där brukar jag sitta vid parkbänken framför Carl Von Linné's staty och tänker på allt. Hur skriver jag det sista kapitlet?
en ros i handen för att hålla det för mig själv tillsammans med mina cigaretter som jag sitter o puffar på utav lust. Jag ser ingenting längre, allt jag ser är mörker och sorg, och allt är orättvist. Jag är bara fylld av sorg och deprission, och det finns ingen som ser mig längre eller bryr sig. Det var hon, bara hon som såg mig och insåg vem jag är och accepterade mig. För resten av världen är jag osynlig.
Där har jag bara en sak kvar i världen som inte rymmer ifrån mig och det är mitt skrivblock och min bläckpenna och skriver ut från mitt hjärta av vad jag känner, alla mina minnen, allt vad jag älskade henne. Det finns så mycket runt omkring mig hela tiden. Bilar, med människor som kör efter en känsla dom har i kroppen, glada, då kör dom fint o sannsatt, arga, då kör dom stressigt o snabbt. Människor i alla olika ansikten går runt omkring mig, tillsammans med sina barn, ett vackert par som älskar varandra och går och håller hand i hand så kärleksfullt och jag hör plötsligt Final Fantasy X - Sad violin song spelas när jag drömmer som en enda dramatisk kärleksfilm och får mig hela tiden tänka på henne.
Allt är som bortsuddat och jag ser inget hopp kvar. Folk går förbi mig dag och natt, men ingen jag ser som längre har ett ansikte. ''Stjärnorna vandrar & timmarna flyr, Jag är gammal men månen är ny, Ja jag är gammal men kärlek är blind''. Plötsligt ser jag henne framför mig och hon ber mig att komma fram och kyssa henne. Hon försvinner så fort jag närmar mig och försöker ta tag i hennes hand. Det händer varje gång jag sitter där. Varje gång blir jag lika överraskad och fäller en tår.
Där sitter jag varje dag och natt vid allra flesta stunderna, vid varmt & kallt, vid mörkt & ljust. Och fantiserar om en dag då dagen är min. Min kropp är kall och jag känner inget i huvudet längre, jag har inte längre några känslor för någon eller något bara drömmarna. Långsamt försvinner jag förevigt bort från allt det som jagar mig. Snart är jag fri''.
