Jag provar att göra detta som en kompositör. Jag viftar med staven och ser vad jag har för förmågor när det gäller kunskap av att skapa film och skriva manus eller historia. Jag anser att en skådespelare inte kan ställa sig på scen utan att ha en riktig känsla som kommer inifrån. När en skådespelare ska beskriva en känsla med kroppen är det viktigt att man är så djupt insatt i sin roll så att åskådarna tror att det är på riktigt. Jag tog fram ett exempel som beskriver hur hon menar. Al Pacinos film ’’Scent of a woman’’ från 1992. Al Pacino spelar en gammal man som blivit blind när han var ute i krig. Det första intrycket man får av honom i första scenen av att han är blind det är att han sitter på en soffa i början av filmen med en glas cognac som han lagt på armstödet på soffan, han har också glasögon på sig. Sedan kommer hans betjänt in som ska hjälpa att ta hand om honom eftersom han inte klarar sig på egen hand. Han börjar direkt att dumförklara sin nya betjänt när han träder in i rummet är att presentera sig själv. Sättet han beskriver betjäntens dumhet på är in i minsta detalj och väldigt kränkande. Det är som att han helt enkelt ritat upp en bild av betjänten i sitt eget huvud och bit för bit hittar på något nytt och negativt om honom. Han lever i en mörk och dyster värld där han låst in sig själv och beter sig själv som en ’’gubbjävel’’ mot alla andra han inte tycker om utan anledning. Han påstår bara att det han vet är rätt. Varje rörelse han gör om han tex ska plocka upp ett glas från ett köksbord så tittar han inte på glaset utan han tittar lite åt höger och vänster och upp i luften samtidigt som han med handen börjar lokalisera området och försiktigt tar handen från ena till andra sidan av köksbordet för att hitta glaset. Han har i hemlighet tröttnat på sitt liv och vill begå självmord eftersom han inte kan se någonting och hamnat i en slags djup depression. Han vill kunna se igen men han vet att han inte kan och därför känns allting hopplöst för honom. Han får tittaren att känna att han är blind i verkligheten, alla sätt han rör sig på och allt han säger är saker som man inte skulle förvänta sig komma från en gammal man som fortfarande har sin syn och kan se. Han får läsaren och tittaren att känna att han är blind genom att vara blind. Att titta på en riktig blind mans liv och undersöka honom in i minsta detalj på alla rörelser och sätt han rör sig på. Sätt han reagerar på och iakttar, lyssnar, en blind man kan inte se alltså måste han använda sig extra mycket utav sina andra sinnen. Som hörsel och känsel. Det handlar om att man måste kunna höra precis allting och ännu mer fokus kring ljud som sker runtomkring en för att man ska veta vad det är som händer. ’’bakom mig sitter en okonsentrerad tjej på biologi lektion med ett skrivhäfte på cirka 25 sidor framför sig själv, hon skriver inte i den utan hon sitter och ritar på bordet och använder sin vänstra arm som huvudstöd, i samma hand som hon håller i pennan så har hon också tryckt in ett litet suddgummi som gör att det blir lite tight i hennes hand eftersom både pennan och suddet nuddar varandra i ett litet område’’.