Därför att jag är ensam. Jag reser för att ingen uppskattar mig där hemma, för att ingen vill ha med mig att göra. Ingen väntar på mig där, och ingen väntar på mig här och ingen väntar på mig dit jag är påväg. Just nu är jag på semester i Spanien på Gran Canaria, om dagarna så pratar inte jag med någon och ingen pratar med mig. Jag dricker bara alkohol och åker hit o dit på ön. Precis som i Sverige, jag åker fram och tillbaka till jobbet och tillbaka hem där ingen uppskattar mig för det jag gör och den jag är. Arbetet jag gör ger inte tillräckligt med pengar. Pengarna jag tjänar är för lite för att göra någon nytta av på rätt sätt. Ändå så jobbar jag non stop. 40 timmars vecka på Telia, därefter Security vakt på festivaler och konserter runtom i Sverige. Där får jag vakta och samtidigt träffa massa artister och kändisar som kommer från olika delar av världen och ibland dela ett par ord med dom och ibland vill jag bara undvika dom pga deras vidriga personlighet som får dom att tro att de äger hela världen, men det är ingenting som publiken ser eller hör eftersom dom inte har access till artisternas områden och bakom scenen som jag har på mitt jobb. Endast två personer som jag är ett stort fan till och uppskattar är James Hetfield Och Tom Araya. Om du vill ha en ärlig, vänlig och varm konversation med två världskända stora artister som både är rika och väldigt inflytelse rika så tala med dom två. Mitt arbete på Telia kräver extremt mycket tålamod och ''kunden har alltid rätt'', samtidigt som dom ger sig själva den rätten att klanka ner på mig som människa helt fritt på telefon, ändå så försöker jag hålla jag humöret uppe. På mitt security jobb så vill jag bara att publiken ska må bra och vara glada, jag startar en konversation med publiken och skojar med dom. Tex sist på Bråvalla så sprang jag fram och tillbaka framför scenen med ett plastsvärd och sköld som jag lånat av en kille i publiken samtidigt som jag lät publiken ta kort på mig i väntan på att Axwell Λ Ingrosso skulle gå på scen. Dagen innan så träffade jag på ett gäng tjejer som satt kvar på marken innanför publikområdet och pratade med varandra efter att Veronica Maggio hade gått av scenen, jag skulle gå runt och säkerställa området inför nästa konsert och så hälsade jag på dom tjejerna som satt där och vi började prata en stund och när jag gick ifrån dom så kom en utav tjejerna som heter Dea springandes bakom mig utan att jag märkte något, tog tag i mig och vände mig och gav mig en puss på min kind och sen sprang hon tillbaka till sina kompisar. Henne hörde jag aldrig något mer ifrån. Jag är helt enkelt den godhjärtade killen som det skrivs exempel om på sociala medier. Den goda killen blir alltid bortkastad, ouppskattad och hatad. Hamnar i det så kallade ''friendzone''. Den sämre killen han får all uppmärksamhet och älskad av alla. Kärleken lämnade mig, hon som jag var redo att ge upp en massa saker för att jag älskade henne så mycket. Familjen där hemma är bara tjafs och dom vill inte ha med mig att göra. Vart jag än går så blir jag ifrån stött. Jag sitter alltid i ett hörn och gråter, och funderar kring vad det är jag gör fel. Vad är det jag gör fel? Varför vill ingen ha mig? Vad är orsaken?... sen slog det mig, svaret är Dennis. Det är Dennis som är orsaken till att allting är så fel. Det är fel att jag bryr mig, det är fel att jag försöker vara en bra människa, det är fel att jag hör av mig och det är fel att jag inte ger mig förens jag lyckats göra ''dig'' glad och stötta dig så du kommit upp på dina ben igen. Det är fel utav mig. Förlåt för att jag är en sån dålig människa, inte meningen att göra er besvikna. Snart flyttar jag från Sverige, antagligen kommer ingen att uppskatta mig på det nya stället jag flyttar till men åtminstone kommer jag bort från alla människor som är emot mig så mycket. Helst vill jag bli ''wiped off of this planet and die''.. Cancer.. sjukdom.. påkörd av ett tåg eller bil... vad som helst. Tyvärr ni som känner mig som måste deala med att ni har en person i eran krets som ni vet har självmordstankar som råkar vara jag. Men jag säger bara sanningen, det är inte för uppmärksamhetens skull.