Sad Stories

Det är ibland väldigt tufft att leva. Inga nyheter det inte.

Alla har sina dåliga sekunder, timmar, dagar, veckor, månader, år, hela livet. 

Vad är det man vill uppnå med livet och vad är det man kämpar för?

Vad har allt för mening i slutändan... Döden väntar.. Det är varje människas sista kapitel, storskrivet med dödens autograph. 

 

T.ex. jag har vaknat upp varje dag i 6 år nu och gått till skolan för att få en bra utbildning och följa mina drömmar och kunna jobba.

När jag börjar jobba så kan jag tjäna egna pengar och köpa mig ett eget tak över huvudet. 

När jag köpt ett eget tak över huvudet kan jag flytta ihop med någon.

När jag flyttat ihop med någon kan vi föröka oss och ge ett nytt liv.

När vi fött ett nytt liv måste vi kämpa varje dag för att barnet ska få ha det bra och bättre än ens egen uppväxt.

När barnen gått igenom allt det du har gjort och du har lagt ned all din tid och liv så flyttar dina barn ut och ut i världen på egen hand. 

När de är ute på egen hand och inte behöver din hjälp längre så behöver du deras hjälp. 

När jag behöver deras hjälp så är det ett tecken på att jag börjar bli gammal och jag måste börja bromsa ner på mina vanor och mina vardags sysslor.

När jag väl bromsat ned så inser jag hur lite tid jag har kvar, och den tid vill jag lägga mest ned på den som jag startade allt liv med. 

 

En av oss kommer förr eller senare att gå bort och det är bara så. 

Långsamt efter kommer den andra att följa med på samma resa. 

Det är bara en fråga om tid och läge. 

Enligt normerna så är det ett vanligt liv som man växer upp och jobbar och får barn och så går samma livs stil i arv.

 

Det betyder inte att livet är så för alla. För vissa människor tar det slut mycket tidigare och det behöver inte vara av ålder eller sjukdom. 

En dag kommer man bara att ''lägga'' sig ned och blunda och samtidigt som man tar sitt sista andetag, drömma sig bortom denna verklighet. 

Verkligheten är olika för alla... ingen nyhet. 

 

Vissa lever i lyx och har alla resurser och pengar för att slippa lyfta ett finger och har därför lite bekymmer om kommande problem som snabbt kan lösas med hjälp utav pengar. 

Vissa är arbetarklassens människor de så kallade ''arbetsmyrorna'' som måste gå upp tidigt varje dag och åka buss och tunnelbana till jobbet och kommer sedan hem trött och sliten och ska sedan försöka njuta av ett glas vin/whiskey samtidigt som en vanlig middag och inget nytt händer. Javisst... ingen dag är lik den andra som man säger.. men livet som en slitare är mer eller mindre planerad och bestämmd oavsett man vill eller inte så ser den likadan ut på ett eller annat sätt för att man ska lyckas ha kvar det lilla man redan har men det gör inte någon större skillnad, Du klarar dig fint och lever sunt. 

Vissa är riktigt misslyckade och bara faller ned för stupet varje gång. Hur mycket man än kämpar och är på topp så är man alltid sämst.. Varje dag är en ny kamp för överlevnad. 

Jag t.ex. försöker anpassa mig och vara duktig och bli sedd och upptäckt.. Jag kämpar riktigt hårt för att uttrycka mig rätt och strukturerat på ett historie prov 3 gånger men misslyckas varje gång för att jag inte är tillräckligt strukturerad och ''väluttryckt''. Historie provet är bara ett dumt exempel på min verklighet. Hur mycket jag än försöker hålla mig uppe med ett leende så blir det plötsligt ett halvt leende till inget. Jag vet att det finns något gott inom mig men kan aldrig förstå vad. Vid slutet av leendet finns det alltid ett helt leende och halvt leende. Jag inbillar mig själv bara att allt är bra och det ser ljust ut och försöker hålla huvudet uppe ute i samhället. Men i insidan så ropar jag på det sista kapitlet och önskar att den kom snart. Jag menar det är bara normerna som fått alla att tro att allt kommer att bli bra och livet är samma för alla. Men varje liv är som en helt unik bok, ingen bok handlar om samma sak. Hur slutar min ''bok''? den frågan har jag ställt mig själv mycket den senaste tiden :)

 

Coz it's so hard to meet the eyes that I see
When I try to open up my heart
There's something inside me'n'I know it's good
But understanding, it's misunderstood
At the end of a smile, there's a laugh n a half